Fjäll i förändring: Del 2
SMHI — Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut — har övervakat väder och vatten i över ett sekel, vilket har resulterat i en omfattande databas av observationer som entydigt indikerar pågående klimatförändringar.
Text: Niklas Mattsson | Foto: Mattias Fredriksson
Genom att använda så kallade klimatindikatorer går det att spåra variationer i klimatet över tiden och försöka urskilja eventuella utvecklingstrender. En klimatindikator representerar en långvarig parameter som exempelvis medeltemperatur, antal dagar med snötäcke, vinterns största snödjup samt nederbörd.
Klimatindikatorer kan användas för att förklara fenomen relaterade till klimatförändringar och i vissa fall även fungera som varningssignaler.
Temperaturmässigt blir klimatet allt varmare och denna ökade temperatur påverkar även andra aspekter av klimatsystemet, exempelvis nederbördsmönster. När man jämför temperaturvärden i Sverige med globala värden kan man observera variationer. Detta beror på att Sverige utgör endast en liten del av jordens totala yta. Ökningen av medeltemperaturen i Sverige närmar sig nu två grader i jämförelse med slutet av 1800-talet, medan det globala medelvärdet har ökat strax över en grad.
Framtida prognoser indikerar att medeltemperaturen i Sverige förväntas fortsätta att stiga och temperaturökningen förväntas vara märkbar under alla årstider, särskilt i norra Sverige under vintern.
Tittar man på antalet dagar med snötäcke och snödjup under året har det i södra Sverige skett en minskning av antalet dagar med snötäcke medan för norra Norrland är det svårt att se en påtaglig förändring över tid.
I ett varmare klimat förväntas den totala nederbörden i genomsnitt öka. Samtidigt leder högre temperaturer till att en större del av nederbörden faller som regn och att snön på marken smälter. Det innebär att både antalet dagar med snö och det maximala snödjupet förväntas minska generellt.
De högre temperaturerna över Nordatlanten och en kortare säsong med havsis, bland annat i Östersjön, kan bidra till att Sverige får mer fukt under vintermånaderna. Det innebär att även i ett varmare klimat kan kraftiga snöfall och stora snödjup förekomma sporadiskt.
Gällande nederbörd har det varit möjligt att observera en ökning från mitten av 1970-talet, och denna trend förväntas fortsätta framöver. För femtio år sedan låg årsmedelnederbörden i Sverige ungefär på 600 millimeter. Därefter har den mängden ökat och ligger idag närmare 700 millimeter.
I ett varmare klimat förväntas nederbörden i genomsnitt öka under alla årstider, med mest markant ökning under vintern. Den största ökningen förväntas i norra Sverige.
IFMGA-bergsguiden Anders Bergwall har i snart fyrtio år arbetat i Kirunafjällen och har idag Abisko som bas för sitt företag Arctic Guides.
— Tittar man på vädret under de senaste vintersäsongerna upplever jag att det verkar vara mer ostadigt och mindre förutsägbart jämfört med förr, berättar Anders. Något jag också reflekterat över är att de där riktigt långvariga högtrycksperioderna inte förekommer lika ofta.
Data och statistik pekar som sagt på att fjällområdena i Norge, Sverige och Finland i framtiden kommer få högre lufttemperaturer under vintern, något Anders menar märks av redan idag.
— Tittar man tillbaka så var det möjligt att åka skidor längre in på våren än vad som är fallet nu, säger Anders. I början av min karriär var det ofta möjligt att åka skidor ända fram till midsommar och man kan nog säga att snötäcket generellt var tjockare och snön låg kvar längre under våren.
I många områden förväntas varmare temperaturer leda till ökad nederbörd och resultera i mer regn på snötäcket vilket kommer skapa blötare snö.
— Att försöka förutspå hur faror och risker kommer förändras i ett varmare klimat är väldigt komplext, säger Anders. Ur ett fjällsäkerhetsperspektiv kan man dock sammanfattningsvis säga att det kan bli bekymmer i flera sammanhang när snö inte ligger kvar lika länge som den brukar utan istället blir mer rinnande och smältande.
Under de senaste tio åren har antalet olyckor och incidenter i Kirunafjällen ökat under både vinter- och sommarsäsongen. Enligt Anders, som ingår i den alpina fjällräddningen, är det svårt att dra en säker slutsats till vad detta exakt beror på.
— Det är osäkert om det beror på att väderförhållandena har blivit mer utmanande, om människor har blivit mindre försiktiga eller om det finns en bristande kunskap hos dagens fjällbesökarna, säger Anders.
Forskningsrapporter pekar på att ett förändrat klimat kommer påverka människors resmönster. Trots övergripande förändringar i både väder- och snöförhållanden tyder mycket på att det kommer finnas möjlighet till bra skidåkning i vissa områden även i framtiden, exempelvis i norra Sverige, något som kan locka nya besökare, ovana vid våra fjäll och förhållanden.
— Det är klart att vi kan komma att se olyckor om vi börjar få fler besökare som vanligtvis är vana att sitta mot en solvägg i St Anton, säger Anders med ett skratt.
Många brukar nämna att riskerna och antalet olyckor i våra fjäll är relativt låga jämfört med Alperna.
— Jag vill dock mena att våra fjäll vissa gånger kan vara mer lömska och komplexa, säger Anders. Men visst, Alperna har betydligt fler människor som rör sig i exponerade områden. Tittar man på Kirunafjällen vistas merparten av besökarna fortfarande runt skidanläggningarna och de som går på toppturer gör det till största del på fjällen längs E10.
Redan idag har ett arbete påbörjats för att framtidssäkra leder och infrastruktur i fjällen inför de klimatförändringar som förväntas. Per-Olov Wikberg arbetar som samordnare vid Naturvårdsverkets Fjällsäkerhetsråd som består av representanter för organisationer och myndigheter med stor samlad kunskap om fjällsäkerhet.
— Tillsammans med länsstyrelserna har vi på Naturvårdsverket sedan ett antal år tillbaka påbörjat ett arbete med att kartlägga och anpassa ledinfrastrukturen i fjällen, särskilt broar, till de förändrade klimatförhållandena, berättar Per-Olov. Många broar längs våra fjälleder ligger i möjliga riskzoner och kan komma att behöva anpassas eller flyttas till nya platser som inte är lika utsatta för exempelvis höga vattenflöden under en allt tidigare vårflod. Ett annat viktigt arbete som redan pågår är anpassningar av vissa utsatta ledsträckor där man kan riskera höga vattenflöden och när vintrarna blir allt mildare även sämre isförhållanden.
— Vi ser framför oss att anpassningar som kan kopplas till ett framtida varmare klimat kommer att kunna pågå under många år framåt med fokus på att kunna erbjuda säker färdsel för alla fjällbesökare även i framtiden.
När fjällens vinterleder kartläggs och anpassas görs det även utifrån ett lavinsäkerhetsperspektiv som baseras dels på mångårig kunskap om lavinområden och historiska lavinutloppszoner vilka analyserats och digitaliserats som ett stöd för förvaltningen av leder och anläggningar.
— I ett varmare klimat kommer vi se sannolikt få se fler våta flaklaviner som kan ha längre räckvidd och utlopp än våra traditionella torra flaklaviner, berättar Per-Olov. Det här arbetet är såklart jätteviktigt att både kunna analysera och kommunicera ur en fjällsäkerhetssynpunkt, särskilt på platser som redan idag är särskilt utsatta för laviner, exempelvis i området mellan Kebnekaise och Tarfala.
Som Anders Bergwall tidigare var inne på har antalet olyckor och incidenter i Kirunafjällen ökat och där går det att se en tydlig koppling till snöskoterkörning.
— Snöskoterkörning, främst avancerad friåkning, har blivit alltmer populärt i fjällområdena och en anledning till det är att snötillgången längs kusten blivit allt mer osäker, säger Per-Olov. Detta, i kombination med den infrastruktur och det utbud av boende som finns idag, har gjort att omfattningen av snöskoterkörning ökat.
Klimat, väder och snötillgång är bara några av de faktorer som gör att vår fjällvärld av allt att döma kommer fortsätta locka besökare även i framtiden.
— I allt som sker får man inte glömma bort att fjällen är unika — en plats att värna om och vårda för kommande generationer, säger Per-Olov. Det är viktigt att ha med sig under sina fjällbesök, vikten av att vara lyhörd, informerad och kanske framförallt att visa respekt både för naturen och de människor som lever och verkar på platsen.
